Igår skrev jag om mitt jobb på ungdomsmottagningen, nu ska jag berätta att jag har en delad tjänst. Den andra delen jobbar jag på en myndighet (socialtjänsten), vilket kan vara ett tufft jobb även om jag jobbar inom behandling även där. Så är det inte alltid så "populärt" bland människor i chock, kris eller andra orsaker behöva stöd/hjälp av socialtjänsten. Men ibland sker det som även vi inom socialtjänsten behöver. Ett tecken på att det jobb vi gör faktiskt betyder. En mamma berättar att det tack vare våra samtalspromenader känner att det finns hopp inför framtiden, hon säger att tack vare denna insats finns hon idag. Jag tror på hjälp till självhjälp, beroende på tidpunkt och mogenhet kan människor gå vidare, utvecklas och må bra. Livet är skört, men helt klart att kämpa för. Kram <3
/Lena
Kommentera