Det är en märklig känsla att komma hem efter en lång semester. Det känns som en liten stund men samtidigt har en hel evighet passerat .
Drygt tre veckor har gått sedan vi gav oss i väg på vårt äventyr. Tre veckor låter kanske inte så länge, vi har heller inte haft någon vidare hemlängtan förutom de allra sista dagarna. Då kändes hemresan lång…hade önskat att en ”fe ”skulle dyka upp efter Niagaravistelsen och trolla hem oss med sitt vackert glittrande spö med silkesband.
Under resans gång har vi träffat fantastiska människor (släkt, bekanta och dess vänner) som tagit hand om oss, planerat för oss och skämt bort oss med både det ena och det andra. Det är otroligt att de har öppnat upp sina hem och spenderat sin tid med oss. Det finns inte ord som kan beskriva hur tacksamma och lyckliga vi är att ha fått träffa dem ALLA. <3
Det har varit en obeskrivlig roadtrip runt ”Great Lakes”, ibland på egen hand på stora vägar (med fem filar i en riktning) och ett mäktigt landskap växlande med relativt ödsliga vägar i ett kargt område. Det är just denna variation som gav resans helhet. Storstadens puls blandat med livet i en ”cottage” ... långt långt inne i skogen, insprängt mellan bergväggen och en liten sjö. Fiske, sol och bad.
Nu har vi då kommit hem ”home sweet home”, <3 Moses <3 var hemma när vi kom, han verkade tyckta att det var en smula lustigt att vi bahagade att komma hem just nu? Duffy kom en stund senare och var glad och kelig.Vill också tacka dem som gjorde resan möjlig; Svärmor har varit här och tagit hand om katterna och hemmet (med hjälp av sin kära syster Maj-Stin och Majstins man Mats). Min Syster yster och hennes man har varit hos pappa där de agerat sö (=får) bonde under tiden när pappa har varit med oss ”over there”. <3
/Lena
